Farväl civilisation

Det kändes lite som att jag sa farväl till civilisationen när jag landade på flygplatsen i Katmandu. I Katmandu hade vi el efter ett schema och det kändes U-land. Sen åkte vi till Nouwakot, här börjar vi alla få cravings för västerländsk mat. El och internet kommer och går utan något schema. Imorgon tar jag det sista lilla steget för att verkligen säga adjö till civilisationen. Om jag är rätt informerad, vilket man sällan är här, så finns det varken el eller färskt vatten i byn. Jag har laddat med lite choklad, ett choklad för varje dag. Kommer ihåg det som en stor tröst under fältdygnen i lumpen. Jag tror jag var den enda i min pluton som hade chokladfläckar på min uniform.

Ärligt talat så är jag inte så nervös för byvistelsen, men det ska bli spännande och intressant att se hur de lever. Jag vet inte riktigt vad vi kommer göra och bidra med här i byn, jag kommer antagligen predika, mer än så vet vi inte. Min inställning är faktiskt att åka dit och lära. Jag vill förstå hur det är att vara fattig. Jag tror och hoppas att det kommer göra mitt hjärta mjukare för många frågor. Och jag är otroligt förväntansfull för att få se Gud verka i fattiga förhållanden.

Så vi hörs om en vecka.
Ha de bra tills dess.