Tänkte summera lite vad vi gjorde ute i byn dag för dag.
Vi kom dit i fredags och blev inhysta i ett hus som bestod av stenar ihopsatta med jord. Det kom några locals och lagada mat till oss. Matlagningen började med att de slaktade en kyckling. Väldigt gott, jag vet inte hur de hade kryddat det, men gott var det.
På lördagen var det gudstjänst och jag predikade. Efteråt tackade de mig för ett utmanande budskap. Jag blev lite nervös för att jag hade gått för hårt fram, jag känner ju trots allt inte kulturen så bra, men Gangha (vår guide och tolk som växte upp i byn) sa att det var bra så jag får lita på honom. På eftermiddagen tog CS (en bybo) oss till en liten grotta som var helig för buddhister, där fanns vatten på botten som var pure där de badade ibland. På kvällen, precis som andra kvällar lagade "Grandma" mat till oss. Grandma ska jag skriva mer om i ett annat inlägg. All mat lagades över öppen eld. Runt elden satt vi också på kvällarna och pratade och höll värmen.
Dagen efter var Tamang (folkgruppen som byn tillhör) nyår. Detta innebar att folk hade lite mer mat än vanligt, vilket de ville bjuda oss gäster på. Så den dagen hade vi först frukost, sen fick vi mat först i ett hus och sen i ett annat hus och när vi komm tillbaka så hade Grandma lagat lunch till oss. Spymätta gick vi sedan upp på en topp med tämligen fin utsikt.
På måndagen fick vi reda på att vår guide hade bjudit in församlingen så att vi kunde undervisa dem. De skulle komma kl 11, vi fick reda på det kl 11. Som tur är så är Nepaleserna sällan i tid. Så vi hann förbereda oss lite innan de kom.
På tisdagen var det samma sak. Byborna kom kl 12 och vi delade lite med dem. Vi försökte vara lite mer interaktiva den här gången och få dem att tala lite, men det gick inte. Det ligger inte i deras kultur att ställa frågor på det sättet som vår undervisningsform är i Sverige. När någon talar lyssnar man. Så när vi var klara så bjöd jag in dem att komma på kvällen och sitta med oss runt elden om de ville fråga något eller om de ville umgås. Gangha översatte till dem, de nickade och sa något och Gangha sa till oss "ja de kommer ikväll så kan ni dela mer". Inte riktigt vad jag tänkt mig och min teammates var väl sådär imponerade. Men det blev väldigt bra. Vi höll ett bibelstudie om Maria och Marta och vi fick faktiskt igång dem lite.
Sista dagen i byn skulle vi gå till en annan by två timmar bort för Ganghas fru ville se den. Så vi gick två timmar och kom till en by. När vi varit där i c:a 10 minuter sa frun "ok" och sen gick vi två timmar tillbaka igen. Nu hade hon sett den. De har inte samma syn på avstånd här.
På torsdagen gick vi upp vid 7 och åt frukost, kl 8 gick vi mot bussen en timme bort för den skulle komma kl 9. Kl 10 kom bussen och var så full att vi inte kunde gå på den. Tänk då på att i Nepal kan man sitta på taket på bussarna också, och t.o.m. det var fullt. Ett par minuter senare kom det dock en lastbil som vi kunde lifta med (ganska vanligt i Nepal) Så vi stod på flaket på en lastbil med sådär stötdämpning på skumpiga smala serpentinvägar och höll i oss allt vad vi kunde. Ibland fick man ducka för grenar som slog in över flaket. Det var lite som att åka berg och dalbana, fast utan att det var säkert. Helt klart en upplevelse.
Sammanfattningsvis så var det en fantastisk vecka. När vi satt runt elden en kväll tänkte jag "hur hamnade jag här, ute på landsbygden i nepal runt en eld tillsammans med underbara människor". Hade jag inte varit kristen hade jag aldrig hamnat där. Tack Gud för äventyret.
Vi kom dit i fredags och blev inhysta i ett hus som bestod av stenar ihopsatta med jord. Det kom några locals och lagada mat till oss. Matlagningen började med att de slaktade en kyckling. Väldigt gott, jag vet inte hur de hade kryddat det, men gott var det.
På lördagen var det gudstjänst och jag predikade. Efteråt tackade de mig för ett utmanande budskap. Jag blev lite nervös för att jag hade gått för hårt fram, jag känner ju trots allt inte kulturen så bra, men Gangha (vår guide och tolk som växte upp i byn) sa att det var bra så jag får lita på honom. På eftermiddagen tog CS (en bybo) oss till en liten grotta som var helig för buddhister, där fanns vatten på botten som var pure där de badade ibland. På kvällen, precis som andra kvällar lagade "Grandma" mat till oss. Grandma ska jag skriva mer om i ett annat inlägg. All mat lagades över öppen eld. Runt elden satt vi också på kvällarna och pratade och höll värmen.
Dagen efter var Tamang (folkgruppen som byn tillhör) nyår. Detta innebar att folk hade lite mer mat än vanligt, vilket de ville bjuda oss gäster på. Så den dagen hade vi först frukost, sen fick vi mat först i ett hus och sen i ett annat hus och när vi komm tillbaka så hade Grandma lagat lunch till oss. Spymätta gick vi sedan upp på en topp med tämligen fin utsikt.
På måndagen fick vi reda på att vår guide hade bjudit in församlingen så att vi kunde undervisa dem. De skulle komma kl 11, vi fick reda på det kl 11. Som tur är så är Nepaleserna sällan i tid. Så vi hann förbereda oss lite innan de kom.
På tisdagen var det samma sak. Byborna kom kl 12 och vi delade lite med dem. Vi försökte vara lite mer interaktiva den här gången och få dem att tala lite, men det gick inte. Det ligger inte i deras kultur att ställa frågor på det sättet som vår undervisningsform är i Sverige. När någon talar lyssnar man. Så när vi var klara så bjöd jag in dem att komma på kvällen och sitta med oss runt elden om de ville fråga något eller om de ville umgås. Gangha översatte till dem, de nickade och sa något och Gangha sa till oss "ja de kommer ikväll så kan ni dela mer". Inte riktigt vad jag tänkt mig och min teammates var väl sådär imponerade. Men det blev väldigt bra. Vi höll ett bibelstudie om Maria och Marta och vi fick faktiskt igång dem lite.
Sista dagen i byn skulle vi gå till en annan by två timmar bort för Ganghas fru ville se den. Så vi gick två timmar och kom till en by. När vi varit där i c:a 10 minuter sa frun "ok" och sen gick vi två timmar tillbaka igen. Nu hade hon sett den. De har inte samma syn på avstånd här.
På torsdagen gick vi upp vid 7 och åt frukost, kl 8 gick vi mot bussen en timme bort för den skulle komma kl 9. Kl 10 kom bussen och var så full att vi inte kunde gå på den. Tänk då på att i Nepal kan man sitta på taket på bussarna också, och t.o.m. det var fullt. Ett par minuter senare kom det dock en lastbil som vi kunde lifta med (ganska vanligt i Nepal) Så vi stod på flaket på en lastbil med sådär stötdämpning på skumpiga smala serpentinvägar och höll i oss allt vad vi kunde. Ibland fick man ducka för grenar som slog in över flaket. Det var lite som att åka berg och dalbana, fast utan att det var säkert. Helt klart en upplevelse.
Sammanfattningsvis så var det en fantastisk vecka. När vi satt runt elden en kväll tänkte jag "hur hamnade jag här, ute på landsbygden i nepal runt en eld tillsammans med underbara människor". Hade jag inte varit kristen hade jag aldrig hamnat där. Tack Gud för äventyret.
1 kommentar:
Hej Fredrik!
Robert ville bestämt lämna en kommentar här, men efter han klickade på "kommentera" så gav han datorn till mig och sa att det var mitt ansvar att bestämma vad vi skulle skriva. Han ville bara klicka på knappen.
Så ja, jag antar att det är vår kommentar till dig idag.
Vi hade väldigt roligt i alla fall när vi läste din blogg. Både jag och Robert känner igen oss i dina upplevelser. Typ att vandra i flera timmar till nån random by utan någon uppenbar anledning och att sitta runt en eld eller nåt sånt och undra, hur i hela världen hamnade jag här... Underbart!
Skicka en kommentar