Som jag kanske nämnt så hade vi en övernattning ute i en by från fredag till lördag. Vi skulle predika och dela lite i gudstjänsten på lördagsmorgonen. Det blev en ganska utmanande upplevelse.
Vi lämnade hotellet i fredags kl 12 för att ta en micro (minibussar med c:a 15 sittplatser som funkar som lokaltrafik, rekordet för en av mina microturer är 26 personer, tämligen fullt) till närmsta större samhälle som funkar som knutpunkt här. På vägen så trillade skjutdörren på sidan av. Tre män hoppade av, plockade upp den och la den på taket. Sen körde vi vidare.
Vår guide och tolk Singraj hade bokat platser på oss på bussen vi skulle ta upp till byn. Han hade bokat till kl 14 bussen. Tyvärr var det brist på bränsle så den bussen blev inställd. Så vi fick ta bussen kl 1 istället som vi inte hade platser på. Den var dessutom smockfull eftersom nästa buss inte skulle gå. Det blev till att klättra upp på taket där vi satt totalt 35 personer + packning. Vilket är extremt även här. Bussresan tog drygt fyra timmar. Ibland klarade inte bussen att komma upp för de branta serpentinvägarna på första försöket så då fick den backa och ta ny sats. Vi funderade när vi hade kommit upp på taket på bussen om det verkligen var säkert, men vi satt ganska bra där så vi bestämde oss för att det skulle funka. Så vi var ganska lättade när vi kom fram till byn.
Tjejerna blev inkvarterade på golvet i kyrkan som bara hade öppna hål som fönster, i princip utomhus alltså. Jag fick bo i ett plåtskjul med vår guide. När vi hade varit där ett tag frågade jag när bussen gick hem dagen efter för jag började redan se fram emot det. Så här såg det samtalet ut.
- When is the bus leaving tomorrow?
- 9 o clock
- But... isn't church starting at 10?
- Yes
- So...
- We walk
Ursäkta? vi skulle alltså gå ner för berget som tog över en timme att köra uppför. Moralen sjönk betänkligt. Till råga på det var det dålig mat och riktigt kallt på natten. Jag sov i min sovsäck med dubbla strumpor, byxor, underställströja, stickad tröja och mössa, men det räckte inte, jag frös ändå.
Gudstjänsten gick bra och alla var så glada att vi var där så det var ju bra. Sen blev det en vandring ner för berget. Det tog oss 4 timmar att gå ner. Jag hade bra skor och packat ganska bra, men några av tjejerna hade bara tunna skor och hade inte alls packat för vandring, de hade sovsäckar och handväskor löst vilket inte är optimalt när man är ute och vandrar.
Så det var ett ganska jobbigt dygn. Och då har jag ändå inte skrivit allt som hände.
Idag är vi lediga så det blir återhämtning för hela slanten. Sitter just nu i restaurangen på hotellet och tittar på fotboll. Villareal-Barcelona. Tyvärr vet jag redan vad den slutar eftersom det är eftersändning.
Ha en bra avslappnad söndag där hemma. Forza Milan.
Vi lämnade hotellet i fredags kl 12 för att ta en micro (minibussar med c:a 15 sittplatser som funkar som lokaltrafik, rekordet för en av mina microturer är 26 personer, tämligen fullt) till närmsta större samhälle som funkar som knutpunkt här. På vägen så trillade skjutdörren på sidan av. Tre män hoppade av, plockade upp den och la den på taket. Sen körde vi vidare.
Vår guide och tolk Singraj hade bokat platser på oss på bussen vi skulle ta upp till byn. Han hade bokat till kl 14 bussen. Tyvärr var det brist på bränsle så den bussen blev inställd. Så vi fick ta bussen kl 1 istället som vi inte hade platser på. Den var dessutom smockfull eftersom nästa buss inte skulle gå. Det blev till att klättra upp på taket där vi satt totalt 35 personer + packning. Vilket är extremt även här. Bussresan tog drygt fyra timmar. Ibland klarade inte bussen att komma upp för de branta serpentinvägarna på första försöket så då fick den backa och ta ny sats. Vi funderade när vi hade kommit upp på taket på bussen om det verkligen var säkert, men vi satt ganska bra där så vi bestämde oss för att det skulle funka. Så vi var ganska lättade när vi kom fram till byn.
Tjejerna blev inkvarterade på golvet i kyrkan som bara hade öppna hål som fönster, i princip utomhus alltså. Jag fick bo i ett plåtskjul med vår guide. När vi hade varit där ett tag frågade jag när bussen gick hem dagen efter för jag började redan se fram emot det. Så här såg det samtalet ut.
- When is the bus leaving tomorrow?
- 9 o clock
- But... isn't church starting at 10?
- Yes
- So...
- We walk
Ursäkta? vi skulle alltså gå ner för berget som tog över en timme att köra uppför. Moralen sjönk betänkligt. Till råga på det var det dålig mat och riktigt kallt på natten. Jag sov i min sovsäck med dubbla strumpor, byxor, underställströja, stickad tröja och mössa, men det räckte inte, jag frös ändå.
Gudstjänsten gick bra och alla var så glada att vi var där så det var ju bra. Sen blev det en vandring ner för berget. Det tog oss 4 timmar att gå ner. Jag hade bra skor och packat ganska bra, men några av tjejerna hade bara tunna skor och hade inte alls packat för vandring, de hade sovsäckar och handväskor löst vilket inte är optimalt när man är ute och vandrar.
Så det var ett ganska jobbigt dygn. Och då har jag ändå inte skrivit allt som hände.
Idag är vi lediga så det blir återhämtning för hela slanten. Sitter just nu i restaurangen på hotellet och tittar på fotboll. Villareal-Barcelona. Tyvärr vet jag redan vad den slutar eftersom det är eftersändning.
Ha en bra avslappnad söndag där hemma. Forza Milan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar