Sådär! Det var dom sex månaderna.
I backspegeln har det gått väldigt fort och det känns lite märkligt att vara hemma. Man rycks ju upp från en vardag som har sett väldigt annorlunda ut och slängs rakt in i en annan. Jag var på föreläsning idag t.ex. (så går det om man kuggar tentor). Man säger hejdå till människor som man har växt med och som man har rest och gjort massa saker med (läs nedanstående 75 inlägg) och man vet inte när man ses igen. Den som bor närmast bor i Wien, så det är ju en bit bort. Jag vet ju inte om jag någonsin kommer tillbaka till basen på NZ heller och även om jag gör det så kommer jag ju inte tillbaka till den gemenskapen som jag lämnade, den kommer aldrig mer finnas igen.
Så man lämnar allt det och slängs in i livet här, det är inte en helt lätt omställning även om det är fantastiskt att träffa familj och vänner och alla mina bröder och systrar här hemma. Det tar ett tag att landa, vad nu det betyder. Ett bättre sätt att uttrycka det är att det tar ett tag att ställa om från en period av mitt liv till en annan.
Dessutom är det ju nu den riktiga utmaningen kommer. Nu har jag lärt mig massor. Lärjungaträning går i stort ut på att lära sig att leva som en lärjunge och vad det innebär. Hur vandrar jag i min vardag med Gud, och det är ju det här som är min vardag. Hur lever jag ut min tro när jag pluggar, hur ärar jag Gud när jag umgås med vänner, hur hjälper jag till att skapa en fantastisk församling som verkligen är Jesu kropp, hur lägger jag upp min dag för att se till att bli påfylld av Guds kärlek som är drivkraften för en troende och hur gör jag för att sprida vidare den kärleken till andra? Den utmaningen ser jag verkligen fram emot.
Jag ska skriva ett par inlägg till innan jag lägger ner den här bloggen så stay tuned.
Ha de gott!
PS. Ni som är vän med mig på facebook kan kolla på min timeline så ligger det en film om vår Nepal-resa där.
I backspegeln har det gått väldigt fort och det känns lite märkligt att vara hemma. Man rycks ju upp från en vardag som har sett väldigt annorlunda ut och slängs rakt in i en annan. Jag var på föreläsning idag t.ex. (så går det om man kuggar tentor). Man säger hejdå till människor som man har växt med och som man har rest och gjort massa saker med (läs nedanstående 75 inlägg) och man vet inte när man ses igen. Den som bor närmast bor i Wien, så det är ju en bit bort. Jag vet ju inte om jag någonsin kommer tillbaka till basen på NZ heller och även om jag gör det så kommer jag ju inte tillbaka till den gemenskapen som jag lämnade, den kommer aldrig mer finnas igen.
Så man lämnar allt det och slängs in i livet här, det är inte en helt lätt omställning även om det är fantastiskt att träffa familj och vänner och alla mina bröder och systrar här hemma. Det tar ett tag att landa, vad nu det betyder. Ett bättre sätt att uttrycka det är att det tar ett tag att ställa om från en period av mitt liv till en annan.
Dessutom är det ju nu den riktiga utmaningen kommer. Nu har jag lärt mig massor. Lärjungaträning går i stort ut på att lära sig att leva som en lärjunge och vad det innebär. Hur vandrar jag i min vardag med Gud, och det är ju det här som är min vardag. Hur lever jag ut min tro när jag pluggar, hur ärar jag Gud när jag umgås med vänner, hur hjälper jag till att skapa en fantastisk församling som verkligen är Jesu kropp, hur lägger jag upp min dag för att se till att bli påfylld av Guds kärlek som är drivkraften för en troende och hur gör jag för att sprida vidare den kärleken till andra? Den utmaningen ser jag verkligen fram emot.
Jag ska skriva ett par inlägg till innan jag lägger ner den här bloggen så stay tuned.
Ha de gott!
PS. Ni som är vän med mig på facebook kan kolla på min timeline så ligger det en film om vår Nepal-resa där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar