Ännu en vecka avklarad (nästan) och det har varit en riktigt bra vecka.
En av anledningarna till att veckan har varit så bra är vår boendesituation. Vi bor jättebra den här veckan. Fortfarande ganska långt under svensk standard, men ett steg upp från tidigare upplevelser. Vi har varmvatten, nästan alltid, ibland är det t.o.m. varmare än kroppstemperatur vilket är att föredra när man duschar. Vi har en kyl och frys som fungerar vilket innebär att vi kan laga mat själva. Vilket i sin tur innebär att vi får äta lite västerländskt och framför allt inte så fet mat. Det betyder också att vi samlas och äter på ett annat sätt nu när vi har ett kök att sitta i. Mer familjärt.
Jag var väldigt trött i början på veckan. Kände mig extremt sliten och kände mig ganska färdig med Nepal och redo att åka hem. Tack vare den fantastiska organisationen vi fått vara del av denna veckan så har det ändrats. För att beskriva det kort är det en familj som driver ett ministry med tre grenar: Ledarutbildning, Children at risk och Women at risk. Vi har tagit del av deras Children at risk-arbete. Det har inneburit att vi gått ut och pratat med gatubarn, köpt mat till dem och bjudit in dem till fotboll i onsdags.
Läs mer om organisationen här: http://www.tamiasia.org/
Så i onsdags spelade vi fotboll. På morgonen körde de runt och hämtade barnen från olika delar av Katmandu. Vi träffades hemma hos Brian och Ruth (som är familjen som vi arbetar med) och lagade mat. Sen gick vi till fotbollsplanen och spelade fotboll ett tag. Det var som att spela med knattarna nere på Lomma IP. Alla efter bollen. I halvtid hade det kommit ett gäng äldre killar som aldrig varit där innan så Brian sa till mig "Ok, these guys haven't been here before so you share a short gospel-message". Så för första gången fick jag dela evangeliet (vilket kortfattat innebär: Gud skapade världen och människan och vi hade gemenskap med Gud, människan syndade och kunde inte längre ha gemenskap med Gud, Jesus kom och dog för våra synder och om vi accepterar honom så renar Han oss från vår synd och vi kan ha gemenskap med Gud igen, och dessutom evigt liv som bonus). Underbart.
När vi spelat klart skulle jag prata om vem Jesus är, jag hade enormt stiltje i huvudet när jag skulle komma på vad jag skulle säga så jag var lite lost. Jag sa till Gud på morgonen att Han fick hjälpa mig om det var något Han ville säga för jag var nästan helt blank. Och det fantastiska var att det gjorde Han. Jag är medveten om att det här kanske låter lite weird för många av er, men så här gör Gud ibland, kanske mer än vi inser. När jag började prata så började Helig Ande berätta för mig vad jag skulle prata om. Inte ord för ord, men Han sa t.ex. "berätta för dem att jag inte ställer några krav på dem" så jag pratade lite kort om det. Och flera andra saker. Efteråt sa mina team-mates att det hade varit jättebra och att jag hade gjort ett jättebra jobb, men det var ju inte jag. Det var ju Helig Ande som pratade, inte konstigt att det blev bra.
Efter det har jag känt, Gud är med och det är Gud som gör jobbet, inte jag. Så det har gett mig lugn och mycket mer energi.
Ikväll ska vi till en dancebar och prata med kvinnorna som jobbar där och männen som besöker den, är ganska nervös faktiskt. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig.
Ha de bra där hemma eller på skidresor eller var ni är (i USA kanske, right mr Grace)
En av anledningarna till att veckan har varit så bra är vår boendesituation. Vi bor jättebra den här veckan. Fortfarande ganska långt under svensk standard, men ett steg upp från tidigare upplevelser. Vi har varmvatten, nästan alltid, ibland är det t.o.m. varmare än kroppstemperatur vilket är att föredra när man duschar. Vi har en kyl och frys som fungerar vilket innebär att vi kan laga mat själva. Vilket i sin tur innebär att vi får äta lite västerländskt och framför allt inte så fet mat. Det betyder också att vi samlas och äter på ett annat sätt nu när vi har ett kök att sitta i. Mer familjärt.
Jag var väldigt trött i början på veckan. Kände mig extremt sliten och kände mig ganska färdig med Nepal och redo att åka hem. Tack vare den fantastiska organisationen vi fått vara del av denna veckan så har det ändrats. För att beskriva det kort är det en familj som driver ett ministry med tre grenar: Ledarutbildning, Children at risk och Women at risk. Vi har tagit del av deras Children at risk-arbete. Det har inneburit att vi gått ut och pratat med gatubarn, köpt mat till dem och bjudit in dem till fotboll i onsdags.
Läs mer om organisationen här: http://www.tamiasia.org/
Så i onsdags spelade vi fotboll. På morgonen körde de runt och hämtade barnen från olika delar av Katmandu. Vi träffades hemma hos Brian och Ruth (som är familjen som vi arbetar med) och lagade mat. Sen gick vi till fotbollsplanen och spelade fotboll ett tag. Det var som att spela med knattarna nere på Lomma IP. Alla efter bollen. I halvtid hade det kommit ett gäng äldre killar som aldrig varit där innan så Brian sa till mig "Ok, these guys haven't been here before so you share a short gospel-message". Så för första gången fick jag dela evangeliet (vilket kortfattat innebär: Gud skapade världen och människan och vi hade gemenskap med Gud, människan syndade och kunde inte längre ha gemenskap med Gud, Jesus kom och dog för våra synder och om vi accepterar honom så renar Han oss från vår synd och vi kan ha gemenskap med Gud igen, och dessutom evigt liv som bonus). Underbart.
När vi spelat klart skulle jag prata om vem Jesus är, jag hade enormt stiltje i huvudet när jag skulle komma på vad jag skulle säga så jag var lite lost. Jag sa till Gud på morgonen att Han fick hjälpa mig om det var något Han ville säga för jag var nästan helt blank. Och det fantastiska var att det gjorde Han. Jag är medveten om att det här kanske låter lite weird för många av er, men så här gör Gud ibland, kanske mer än vi inser. När jag började prata så började Helig Ande berätta för mig vad jag skulle prata om. Inte ord för ord, men Han sa t.ex. "berätta för dem att jag inte ställer några krav på dem" så jag pratade lite kort om det. Och flera andra saker. Efteråt sa mina team-mates att det hade varit jättebra och att jag hade gjort ett jättebra jobb, men det var ju inte jag. Det var ju Helig Ande som pratade, inte konstigt att det blev bra.
Efter det har jag känt, Gud är med och det är Gud som gör jobbet, inte jag. Så det har gett mig lugn och mycket mer energi.
Ikväll ska vi till en dancebar och prata med kvinnorna som jobbar där och männen som besöker den, är ganska nervös faktiskt. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig.
Ha de bra där hemma eller på skidresor eller var ni är (i USA kanske, right mr Grace)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar