Utmanande bytur

Som jag kanske nämnt så hade vi en övernattning ute i en by från fredag till lördag. Vi skulle predika och dela lite i gudstjänsten på lördagsmorgonen. Det blev en ganska utmanande upplevelse.

Vi lämnade hotellet i fredags kl 12 för att ta en micro (minibussar med c:a 15 sittplatser som funkar som lokaltrafik, rekordet för en av mina microturer är 26 personer, tämligen fullt) till närmsta större samhälle som funkar som knutpunkt här. På vägen så trillade skjutdörren på sidan av. Tre män hoppade av, plockade upp den och la den på taket. Sen körde vi vidare.

Vår guide och tolk Singraj hade bokat platser på oss på bussen vi skulle ta upp till byn. Han hade bokat till kl 14 bussen. Tyvärr var det brist på bränsle så den bussen blev inställd. Så vi fick ta bussen kl 1 istället som vi inte hade platser på. Den var dessutom smockfull eftersom nästa buss inte skulle gå. Det blev till att klättra upp på taket där vi satt totalt 35 personer + packning. Vilket är extremt även här. Bussresan tog drygt fyra timmar. Ibland klarade inte bussen att komma upp för de branta serpentinvägarna på första försöket så då fick den backa och ta ny sats. Vi funderade när vi hade kommit upp på taket på bussen om det verkligen var säkert, men vi satt ganska bra där så vi bestämde oss för att det skulle funka. Så vi var ganska lättade när vi kom fram till byn.

Tjejerna blev inkvarterade på golvet i kyrkan som bara hade öppna hål som fönster, i princip utomhus alltså. Jag fick bo i ett plåtskjul med vår guide. När vi hade varit där ett tag frågade jag när bussen gick hem dagen efter för jag började redan se fram emot det. Så här såg det samtalet ut.
- When is the bus leaving tomorrow?
- 9 o clock
- But... isn't church starting at 10?
- Yes
- So...
- We walk
Ursäkta? vi skulle alltså gå ner för berget som tog över en timme att köra uppför. Moralen sjönk betänkligt. Till råga på det var det dålig mat och riktigt kallt på natten. Jag sov i min sovsäck med dubbla strumpor, byxor, underställströja, stickad tröja och mössa, men det räckte inte, jag frös ändå.

Gudstjänsten gick bra och alla var så glada att vi var där så det var ju bra. Sen blev det en vandring ner för berget. Det tog oss 4 timmar att gå ner. Jag hade bra skor och packat ganska bra, men några av tjejerna hade bara tunna skor och hade inte alls packat för vandring, de hade sovsäckar och handväskor löst vilket inte är optimalt när man är ute och vandrar.

Så det var ett ganska jobbigt dygn. Och då har jag ändå inte skrivit allt som hände.

Idag är vi lediga så det blir återhämtning för hela slanten. Sitter just nu i restaurangen på hotellet och tittar på fotboll. Villareal-Barcelona. Tyvärr vet jag redan vad den slutar eftersom det är eftersändning.

Ha en bra avslappnad söndag där hemma. Forza Milan.

Cribs Outreach!

Nytt avsnitt av Outreach Cribs.

Så här bodde vi alltså ute i byn.

Vad som fattas i den här videon är råttorna. Vi upptäckte dem andra natten och den här videon spelades in innan dess. Det visade sig andra natten att vi hade minst fyra råttor som delade vårt hus med oss. De kom fram på natten och sprang omkring på golvet, klättrade på stolar och annat och var allmänt högljudda. Tredje natten började man bli lite nojjig och de följande nätterna kändes det som att de var i sängen hela tiden, men jag tror inte att de var där en enda gång. Nick flyttade dock ut från rummet in i kyrkan istället eftersom råttorna sprang in under plankan han sov på.

Helt klart en ny upplevelse att dela rum med ett gäng råttor. En helt okej story så här i efterhand i alla fall.

För att hålla er up to date så är här ett svenskt team här nu. Ikväll hade vi vår sista kväll med dem eftersom vårt team lämnar imorgon lunch för att åka ut till en by där vi ska sova en natt och predika i kyrkan där på lördagen. Sen åker vi tillbaka hit till vårt hotell igen, men då har Sverige-teamet lämnat. Har varit underbart att få hänga med lite svenskar igen. Första gången på 4 månader som jag träffar så många svenskar på en gång. Dessutom välsignade dom mig med ett 230 grams marabou mjölkchoklad som de hade med sig från Sverige. När de gav det till mig var de väldigt hemlighetsfulla och noga med att ingen annan såg det och så sa de till mig "göm det och dela det inte med någon". "Uppfattat".

Ha de bra

Bilder från byn

Gangha, vår guide och tolk

Joanna visar hur mätt man är efter två frukostar, på väg att äta tidig lunch

De sa att vi skulle ta bussen klockan 9. På Nepali betyder det uppenbarligen något annat

Full buss på väg till byn, vi hade dock bokat platser vilket var trevligt, förutom att en kvinna sov mot min rygg halva vägen

Klockan 9 betyder klockan 14

Pimp my ride

Så här såg byn ut, massa terrasser 

Kille plöjer och pratar i mobil 

Så här såg det också ut i byn 

Så här såg jag ut i byn

Posar uppe på toppen, till höger vår guide för dagen, CS 

Kyrkan och huset vi bodde i (de två byggnaderna som är som ett upp och ner L, snett neråt höger från mitt finger 

Jag försöker äta sugar-cane. Inte helt lätt som ni ser. Man skulle bita av barken och sen tugga den söta insidan och spotta ut det. Inomhus, så det var fint när vi kom dit, när vi gick lämnade vi vars en liten fin hög med tuggat träd på golvet. Kändes lite märkligt, men helt ok här.

Vi ville uppleva hur det var att bära ved, för det tar upp en stor del av tiden när man inte har el att laga mat med. Då tog de oss en liten bit iväg, högg ner smala lätta pinnar åt oss som vi fick bära, de ville inte att vi skulle överanstränga oss. 

Nyrostade jordnötter fick vi på många ställen, när vi frågade om var vi skulle lägga skalen så fick vi det här pappret på ett ställe, som helt klart ser ut som en stencil från skolan. "Jo, det är sant, västerlänningarna använde min läxa för att slänga jordnötsskal på" 

På promenad i byn, inga riktiga stigar utan man gick på kanten av terrassfälten

Återkommer med videos och ett inlägg dedikerat till Grandma

Mer från byn

Tänkte summera lite vad vi gjorde ute i byn dag för dag.

Vi kom dit i fredags och blev inhysta i ett hus som bestod av stenar ihopsatta med jord. Det kom några locals och lagada mat till oss. Matlagningen började med att de slaktade en kyckling. Väldigt gott, jag vet inte hur de hade kryddat det, men gott var det.

På lördagen var det gudstjänst och jag predikade. Efteråt tackade de mig för ett utmanande budskap. Jag blev lite nervös för att jag hade gått för hårt fram, jag känner ju trots allt inte kulturen så bra, men Gangha (vår guide och tolk som växte upp i byn) sa att det var bra så jag får lita på honom. På eftermiddagen tog CS (en bybo) oss till en liten grotta som var helig för buddhister, där fanns vatten på botten som var pure där de badade ibland. På kvällen, precis som andra kvällar lagade "Grandma" mat till oss. Grandma ska jag skriva mer om i ett annat inlägg. All mat lagades över öppen eld. Runt elden satt vi också på kvällarna och pratade och höll värmen.

Dagen efter var Tamang (folkgruppen som byn tillhör) nyår. Detta innebar att folk hade lite mer mat än vanligt, vilket de ville bjuda oss gäster på. Så den dagen hade vi först frukost, sen fick vi mat först i ett hus och sen i ett annat hus och när vi komm tillbaka så hade Grandma lagat lunch till oss. Spymätta gick vi sedan upp på en topp med tämligen fin utsikt.

På måndagen fick vi reda på att vår guide hade bjudit in församlingen så att vi kunde undervisa dem. De skulle komma kl 11, vi fick reda på det kl 11. Som tur är så är Nepaleserna sällan i tid. Så vi hann förbereda oss lite innan de kom.

På tisdagen var det samma sak. Byborna kom kl 12 och vi delade lite med dem. Vi försökte vara lite mer interaktiva den här gången och få dem att tala lite, men det gick inte. Det ligger inte i deras kultur att ställa frågor på det sättet som vår undervisningsform är i Sverige. När någon talar lyssnar man. Så när vi var klara så bjöd jag in dem att komma på kvällen och sitta med oss runt elden om de ville fråga något eller om de ville umgås. Gangha översatte till dem, de nickade och sa något och Gangha sa till oss "ja de kommer ikväll så kan ni dela mer". Inte riktigt vad jag tänkt mig och min teammates var väl sådär imponerade. Men det blev väldigt bra. Vi höll ett bibelstudie om Maria och Marta och vi fick faktiskt igång dem lite.

Sista dagen i byn skulle vi gå till en annan by två timmar bort för Ganghas fru ville se den. Så vi gick två timmar och kom till en by. När vi varit där i c:a 10 minuter sa frun "ok" och sen gick vi två timmar tillbaka igen. Nu hade hon sett den. De har inte samma syn på avstånd här.

På torsdagen gick vi upp vid 7 och åt frukost, kl 8 gick vi mot bussen en timme bort för den skulle komma kl 9. Kl 10 kom bussen och var så full att vi inte kunde gå på den. Tänk då på att i Nepal kan man sitta på taket på bussarna också, och t.o.m. det var fullt. Ett par minuter senare kom det dock en lastbil som vi kunde lifta med (ganska vanligt i Nepal) Så vi stod på flaket på en lastbil med sådär stötdämpning på skumpiga smala serpentinvägar och höll i oss allt vad vi kunde. Ibland fick man ducka för grenar som slog in över flaket. Det var lite som att åka berg och dalbana, fast utan att det var säkert. Helt klart en upplevelse.

Sammanfattningsvis så var det en fantastisk vecka. När vi satt runt elden en kväll tänkte jag "hur hamnade jag här, ute på landsbygden i nepal runt en eld tillsammans med underbara människor". Hade jag inte varit kristen hade jag aldrig hamnat där. Tack Gud för äventyret.

Sådär, tillbaka

Hej alla,

Nu är jag tillbaka igen från min byvistelse. Det var helt klart en intressant upplevelse. Byn i fråga heter Mahader Kharka och består av ungefär 100 byggnader. Alla utom två affärer, en mjölkvarn och kyrkan är hus för bönder. Alla försörjer sig på lantbruk. En av de första sakerna vi såg när vi kom till byn var en man som plöjde sin åker med en träplog fastspänd på två oxar. Det kändes som att resa i tiden, tillbaka till 1800-talets Sverige. Fram tills hans mobil ringde och den välbekanta nokia-ringsignalen tog oss tillbaka till nutiden. Helt klart en lustig kontrast som jag lyckades fånga på bild.

Jag ska dela mer av min vecka imorgon för jag ska sova nu, men jag kan berätta att jag har stories om råttor, en fantastisk krutgumma, och massor av mat. Kort sagt, det har varit underbart.

Ha en bra kväll

Farväl civilisation

Det kändes lite som att jag sa farväl till civilisationen när jag landade på flygplatsen i Katmandu. I Katmandu hade vi el efter ett schema och det kändes U-land. Sen åkte vi till Nouwakot, här börjar vi alla få cravings för västerländsk mat. El och internet kommer och går utan något schema. Imorgon tar jag det sista lilla steget för att verkligen säga adjö till civilisationen. Om jag är rätt informerad, vilket man sällan är här, så finns det varken el eller färskt vatten i byn. Jag har laddat med lite choklad, ett choklad för varje dag. Kommer ihåg det som en stor tröst under fältdygnen i lumpen. Jag tror jag var den enda i min pluton som hade chokladfläckar på min uniform.

Ärligt talat så är jag inte så nervös för byvistelsen, men det ska bli spännande och intressant att se hur de lever. Jag vet inte riktigt vad vi kommer göra och bidra med här i byn, jag kommer antagligen predika, mer än så vet vi inte. Min inställning är faktiskt att åka dit och lära. Jag vill förstå hur det är att vara fattig. Jag tror och hoppas att det kommer göra mitt hjärta mjukare för många frågor. Och jag är otroligt förväntansfull för att få se Gud verka i fattiga förhållanden.

Så vi hörs om en vecka.
Ha de bra tills dess.

Bilder!

Typisk nepali-väg ungar som leker, kvinnar som bär på något, motorcykel och buss med folk på taket 

Vi på en restaurang i Katmandu, antagligen skrattar vi åt en felstavning på menyn 

Megan på apoteket. Såg ut som att allt var huller om buller på hyllorna 

Ursäkta, är den här filmen äkta? 

Oat skor 

Gathund, de är lite äckliga 

Dock inte lika äckliga som den här toaletten 

Mycket färger i Nepal

Spel som de spelar överallt, som couronne, fast utan köer, man skjuter med fingrarna istället

Jag spelar Jesus i ett drama på en gata, västerlänningar drar stor publik här

Hängbro över flod, i bild min ginger-vän från honolulu-teamet som är här samtidigt

Nepaleser är mästare på att bära saker

Söt gathundvalp som några kids satt ett "koppel" på 

Här var vi och bad en dag, det var här som kvinnor började säljas från Nepal till Indien. Kungen hade sitt palats här och han hade massa dansöser. När det gick sämre för honom och han inte hade så mycket pengar längre började han sälja av sina dansöser till Indien istället.

Klassisk "västerlänning med lokala kids"-bild

Finn 5 Fel

Dom har lite problem med engelskan i det här landet, det finns väldigt många intressanta skyltar, det här är en på vårt hotell. 

Bön och fotboll

Hej Alla,

Jag har hört hemifrån att det är fler och fler som följer mig här på bloggen. Väldigt roligt och uppmuntrande att ni bryr er om vad jag pysslar med i mitt liv. I det här inlägget tänkte jag förklara lite vad det är vi gör i den här regionen. Det kan tyckas lite luddigt, men jag ska göra mitt bästa för att förklara.

Vårt schema ser ut ungefär så här varje dag. Vi går upp klockan 0630 och har bön och lovsång i knappt fyra timmar. Kl 1030 har vi frukost. Vid 12 går vi ut och missionerar vilket kan se lite olika ut. Jag har spelat en hel del fotboll. Vad har fotboll med Jesus att göra? Dels så skapar fotboll väldigt mycket glädje och dels bygger det relationer. Ett något klichéigt ordspråk kan sammanfatta det "ingen bryr sig om hur mycket du vet förrän de vet hur mycket du bryr dig". Genom att lära känna folk kan jag dela med mig av det som jag tror är sanningen för alla människor. På kvällen förbereder vi för nästa dags missionerande, vilket kan vara att träna draman eller skriva predikningar. Eller så har vi team-tid då vi bearbetar vad vi har upplevt och så ber vi tillsammans.

Den stora anledningen till att vi är här är dock inte missionerandet på eftermiddagen utan bönen på morgonen. Så vad gör bönen för skillnad, på vilket sätt hjälper det någon annan än oss som sitter på takterassen och ber? För det första så ber vi inte för oss, vi ber för det här området och vi ber att sexhandeln i det här området ska upphöra, många flickor från den här regionen blir kidnappade och sålda som sexslavar. För det andra så tror vi att det verkligen gör skillnad när vi ber. Som Jesus säger i matteusevangeliet 7:7-11

"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren ska öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt den som ber honom"


Det är på det löftet vi står när vi ber för det här området. Ni som har läst bloggen från början kanske kommer ihåg att jag skrev om en missionär som bodde i ett av husen på basen för mer än 100 år sedan och bad för att  det skulle sändas ut missionärer från den platsen. Han dog långt innan han fick se frukten av sina böner, men Gud svarade hans bön. Vi kanske inte kommer se mycket frukt av våra böner när vi är här, men kvinnan som är vår kontaktperson kommer vara här många år och förhoppningsvis kan vi höra från henne att saker händer här, men kanske kommer vi inte få se skörden av de böner vi sår, oavsett så väljer jag att tro på att Gud håller sina löften.

Det har blivit lite ändringar i vårt schema, så vi kommer bara vara ute i byn i en vecka istället för två, och istället för att åka på onsdag åker vi ut på fredag. Det innebär att jag kommer få träffa ett svenskt YWAM-team som ska komma hit. Det tidigare schemat innebar att de hade åkt dagen efter jag kommit tillbaka, så jag är ganska glad för den ändringen.

Som sagt så ställ gärna frågor om ni undrar något.
Ha det bra