"-I wish the ring had never come to me... I wish none of this had happened" "-So do all who live to see such times but that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given to us"

Frodo och Gandalf har ett samtal i Moria. Frodo är uppgiven och känner tyngden av sin uppgift.

Lite så kände jag mig häromdagen. I tisdags närmare bestämt. På måndagen hade vi fått reda på mer om vad vi ska göra när vi kommer till Nepal. Bland annat kommer vi att åka ut i en by ute på landsbygden och bo där i två veckor. Då blir det till att sova på jordgolv och laga mat över öppen eld. Antagligen.

Samma kväll tittade vi i team Nepal på en dokumentär om trafficking från Nepals byar. (finns på youtube för er som vill se den: http://www.youtube.com/watch?v=T3S2DbCsrqI&feature=results_main&playnext=1&list=PLB103D5758ED91A50).

Informationen och dokumentären, som var ganska tung i sig, gjorde att outreachen plötsligt kändes mer verklig. Jag ställde om från lektions-mode till outreach-mode, en inte helt lätt omställning. Jag började tveka på om jag verkligen har något att komma med, om jag vet tillräckligt om Gud för att dela med mig av det.

På tisdagen började vi dagen med intercession (=bön för någon annan/annat), vi tittade på en liten del av dokumentären tillsammans med resten av klassen och sen bad vi för Nepal och för oss som ska till Nepal. Så jag fick mycket bönesupport från klassen. Senare den dagen hade vi small group och jag fick möjlighet att prata om det och få mer stöd och bön. På kvällen var vi ett gäng som samlades i klassrummet och sjöng lovsång (jag älskar att leva här) och då visade Gud något fantastiskt för mig. Sedan jag blev kristen har jag varit övertygad om att Gud har skapat mig. Och det är vad bibeln säger också.

"HERRENS ord kom till mig. Han sade: 'Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag. Jag satte dig till en profet för folken.'"
- Jeremia 1:4-5 (läs gärna fortsättningen på det stycket, väldigt bra)


Poängen med versen i det här sammanhanget är att Gud formade Jeremia i moderlivet, jag vill inte på något sätt hävda att Gud har satt mig till profet för folken.


"Du har skapat mina njurar,
du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad.
Ja, udnerbara är dina verk,
min själ vet det så väl"
- Psalm 139:13-1


Vad Gud visade/sa till mig var att Han inte bara valde att skapa mig på ett visst sätt, han valde också att skapa mig för en viss tid, den här tiden. Och Han visste vilka orättvisor den här världen skulle innehålla, och han rustade mig för att möta dem. Helt klart en underbar vetskap att ha i ryggen inför outreachen.

Nu gick jag igång lite på bibelverser, vill dela med mig av en till på tema "jobbiga saker blir mindre jobbiga med Gud"

"Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, vaken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre"
- Romarbrevet 8:35-39


Hoppas det här made some sense.

Ha en bra dag i Sverige och tack för kommentarerna på videon, alltid kul att höra från er där hemma.
Fredrik