Here at last, on the shores of the sea, comes the end of our Fellowship. I will not say 'do not weep' for not all tears are an evil

Då var det dags. Klockan är 11 på kvällen här, om fyra och en halv timme lämnar vi basen. Sen är det bara vårt team i tre månader. När vi kommer tillbaka kommer Backpacker-skolan redan ha haft sin avslutning. Så det är bara vi i Justice som kommer vara här. Det är en märklig känsla att säga farväl till människor som har varit en stor del av ens liv under den här perioden, men som man kanske aldrig mer kommer träffa. På den här sidan döden i alla fall. Vi kommer ha en 'amazing' reunion in heaven', som en av tjejerna på skolan uttryckte det.

Så jag tänkte ta det här sista inlägget från NZ och försöka förklara vad det är jag ska göra i Nepal egentligen. Många har frågat och jag har nog varit lite vag i min beskrivning. Jag skrev i det första inlägget att jag ska ut och dela med mig av Guds kärlek. Vad innebär det? Rent praktiskt vet jag fortfarande inte exakt vad vi kommer göra, men det kommer vara fokuserat på kvinnor i risk för prostitution och med kvinnor som kommit ur prostitution om jag har förstått det rätt.

Varför?

Bra fråga, jag är glad att du ställde den. Den stora anledningen är att det är vad Gud vill att vi ska göra. Redan i 1 mosebok 12:2 säger Gud det till Abraham (då Abram) "Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse". Vi blir alltså välsignade för att vi ska välsigna andra. Jesus bekräftar det i Matteusevangeliet 28:19 "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar".

Stämmer inte det ganska bra överens med hur vi känner, ganska ofta till och med. "varför har jag så mycket när andra har så lite"? Så känner jag i alla fall och nu vill jag dela med mig av det jag har fått från Gud. Kärlek framför allt. Och vi (kyrkan, alla troende) är Jesu kropp nu när Jesus är i Himlen hos Fadern. Så vi ska göra det som Jesus gjorde när han gick på jorden med oss. Alltså ta hand om fattiga, föräldralösa, prostituerade, blinda, lama, sjuka och alla andra.

Så det är det vi ska göra.

Försöker ni göra dem kristna?

Det är helt klart vår längtan. Om du tvingar mig att svara ja, eller nej så säger jag ja. Men jag vet att det är inte upp till mig om någon blir  kristen eller inte. Vad jag kan göra är att dela med mig av det jag vet om Jesus. Jag åker inte ut för att slå folk i huvudet med en bibel (eller kapa av dem huvudet med ett svärd). Jag vill sprida Jesus genom att göra det Jesus gjorde. I slutändan är det upp till var och en om man vill säga ja till Jesus. Och det är bara Gud som kan ge dem valet. Inte jag. Därför svävar jag lite på svaret.

Varför? Kan du inte lämna folk i fred med deras tro?

För att det hade varit extremt själviskt. Om man tror det jag tror, att Jesus har kommit för att dö för oss, för att ge oss evigt liv, så är det inte så schysst att hålla det för sig själv. Som Johannes skriver om Jesus "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv" (Johannesevangeliet 3:16). Det hade varit ganska själviskt att inte dela med sig av det. Och som Jesus säger i Johannesevangeliet 14:6 "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Sonen". Jag kan inte lämna dem i fred med deras tro för jag tror att det bara finns en sanning, inte flera (vilket enligt mig hade varit lite märkligt), och den sanningen är Jesus.

Så det är det jag ska göra.

Kommer skriva så snart jag kan.
Ha det bra, och God Jul om jag inte har fått tag på internet innan julafton.