Justice DTS: Just shut your eyes and imagine you're back in your own bed with a soft matress and a lovely feather pillow

Frodo till Sam första natten de sover ute efter att ha gett sig av mot rivendell.

Vi befinner oss alltså i Fairly. En bil stannar och plockar upp oss. I bilen sitter ett sydafrikanskt par som är på väg mot Lake Tekapo. Vi har fortfarande ingen aning om vad vi ska göra under dagen och framför allt har vi ingen aning om var vi ska sova.

Det sydafrikanska paret består av Arne (uttalas Arnaj) och Nandi. De har flyttat till NZ från Sydafrika bara två månader tidigare. De berättar att de har flyttat hit eftersom de är trötta på att känna sig hotade hela tiden. De är gifta, men har inte på sig sina vigselringar för i Sydafrika kan man inte ha på sig något av värde, för då är det mycket större risk att man blir rånad. De berättar att de fortfarande vaknar mitt natten av minsta ljud och går igenom listan i huvudet "har vi låst dörren, har vi stängt alla fönster, stängde vi altandörren". Nandi säger att hon bara ett par minuter tidigare vid bensinmacken reagerade på att någon passerade två meter från bilen och började fundera på varför någon gick så nära bilen och vad han ville. I bilköer i Sydafrika såg de alltid till att ha tillräckligt med utrymme framför bilen så att de kunde ta sig ut ur kön om det blev hotfullt. På deras bil i Sydafrika hade de speciella rutor, de var inte skottsäkra, men det krävdes ungefär sju yxhugg för att ta sig igenom och det hade alla på sina bilar. Nandi förklarade det så här "att säga att man inte har sådana rutor är som att säga att man inte borstar tänderna".

Bilturen till Lake Tekapo tog ungefär 40 minuter och när vi kom dit förstod vi varför alla hade rekommenderat att vi skulle åka dit. Jag lägger inte ner någon kraft på att förklara hur det såg ut. Jag lägger in en bild längre ner istället. Vi gick av tillsammans med Arne och Nandi och njöt av utsikten där en stund. När de skulle åka vidare sa de att vi gärna fick följa med dem till nästa sjö lite längre bort, de skulle köra runt och utforska lite och kunde släppa av oss i Lake Tekapo på vägen tillbaka. Vi hade ingen anledning att tacka nej så vi hoppade in i bilen igen, dessutom hade de bjudit oss på godis på vägen till Lake Tekapo...

Megan och Didi vid Lake Tekapo, turkost vatten omgivet av berg och kullar

Vi åkte vidare och kom till ännu en vacker sjö, körde längs med dem och kom in i ett landskap som påminde en del om Mordor. En karg slätt omgiven av mäktiga berg på tre sidor. Vi körde längre och längre in i landskapet och kom efter en stund fram till slutet av vägen. Där kunde man gå vidare mot en glaciär som skulle ligga 15 minuter bort. Vi klev ur började traska. När vi kom över ett krön kom vi till en utkiksplats över en liten sjö med isflak i. På utkiksplatsen stod där en skylt med rubriken "Where's the glacier?" som förklarade att under alla stenarna så fanns där en jättestor glaciär. Ett rejält antiklimax. Speciellt för Arne som aldrig hade känt på snö.

Megan och Didi och sydafrikanerna vid nästa sjö

Tyskar vid samma sjö

Megan blickar ut över Mordor

Istället för glaciär. "där sjönk Titanic"

Luuuring!

När vi kom tillbaka till Lake Tekapo var det mörkt och hade börjat regna. Kyrkan som Sophie hade talat om var ett gammalt stenkapell som mest var där som ett historiskt resmål. Ingen aktiv församling med människor som kanske kunde ge oss mat och ett tak att sova under. Arne och Nandi visste att vi inte hade någonstans att sova och bara vars 10 dollar att röra oss med. De sa att de inte skulle kunna sova gott om de visste att vi vandrade omkring i kylan och regnet utan någonstans att sova. Så de erbjöd oss att sova hemma hos dom och ge oss mat. Det var inte så mycket att fundera på, självklart tackade vi ja till det.

Arne och Nindi bodde ganska nära Oxford (där vår bas är) så det blev till att åka nästan hela vägen tillbaka igen. Min tidsuppfattning är lite luddig för jag sov lite på vägen och det var som sagt mörkt ute, men jag tror det tog ungefär 4 timmar att köra hem till dem. Inklusive ett drive-thru stopp på Burger King där vi fick vars ett whopper meal. Vi har alla längtat efter skräpmat eftersom vi får så nyttig mat här så det var väldigt gott att trycka i sig en burgare och pommes. Dessutom hade vi inte ätit på cirka tolv timmar. Våra kära sydafrikaner hade som sagt precis flyttat hit och hade ännu inte hunnit bygga upp sitt hem. De hade gott om saker i köket, men i övrigt var det ganska skralt. De enda möbler de i sitt lilla 3-rums hus var en soffa i vardagsrummet och en säng i ett av sovrummen. TV:n stod på golvet. Vi fick sova på golvet i det extra sovrummet. Som tur är så är NZ en gammal brittisk koloni, vilket innebär att man har heltäckningsmattor överallt. Så vårt underlag var faktiskt hyfsat mjukt. Och mer än någonting annat, var det torrt och varmt med tak och fyra väggar vilket var mer än vi kunnat begära när vi vaknade på morgonen.

Flera gånger den dagen frågade jag mig själv "hur hamnade jag här?", hur hamnade jag vid vackra Lake Tekapo, hur hamnade jag vid vägens slut vid foten av Mt Cook, hur hamnade jag på golvet hemma hos ett sydafrikanskt par som jag inte visste fanns bara några timmar tidigare, mätt efter ett whopper meal? Vet inte, men jag var helt klart tacksam.

Jag tror ni orkar läsa lite längre, och jag har gott om tid så jag skriver lite till.

Vi sov ganska länge dagen efter, duschade och blev serverade frukost när vi hade kommit upp. Sen hjälpte vi Arne och Nandi i trädgården ett tag. Tjejerna hjälpte Nandi att plantera och jag och Arne försökte få igång en maskin som Arne skulle använda för att ställa i ordning ett grönsaksland. Vi misslyckades, inte ens grannen som hade med sig någon form av startolja som hette "Start ya bastard" lyckades få igång den. När vi hade gjort det blev vi bjudna på pastagratäng till lunch och blev erbjudna att följa med på sydafrikansk fest och sova en natt till hemma hos var sydafrikanska vänner. Det var lite för bra för att tack nä till, så lite senare gjorde vi oss i ordning och åkte på sydafrikansk fest.