Let's just have his head and be done with it

Gimli när Enterna har slagit Saruman

Den här rubriken är kanske lite väl aggressiv, men den får duga. Vad jag vill säga med den är att det är måndag vilket innebär ännu en ny talare som får en att se på saker annorlunda. Det händer varje måndag. Sen vänjer man sig under veckan och får två dagars vila och eftertanke på helgen. Sen är det måndag igen huvudet fylls med massa nya saker.

Den här veckan pratar vi om relationer. Relationer i vid bemärkelse. Mellan mig och Gud, familjen och samhället och kärleksrelationer. Talaren denna veckan pratade om hur viktigt det är att veta vem man själv är för att ha fungerande relationer. Talarens huvudpunkt idag var att de flesta av oss försöker hitta en plats i samhället där vi passar in, istället för att skapa vår plats i samhället. Vi tittar på samhället och säger "så här ser det ut" och så anpassar vi oss. Istället för att ta en ordentlig titt på sig själv och säga "det här är jag" och så går  vi efter det.

Han gick till ganska hårt angrepp på hur vi behandlar barn i samhället idag. Att vi försöker stöpa alla i samma form, istället för att uppmuntra de olika sidor som vi visar när vi växer upp. Fast mycket utförligare, men jag kan inte skriva hur mycket som helst.

Så vad är då Gud-aspekten i det här. Jo, att vi frågar Gud "vad ska jag göra med mitt liv?" istället för att se till vem vi är, och vilka drömmar vi har i livet och sen samarbeta med Gud för att förverkliga de drömmarna. Patrick, som talaren heter, jämförde det med en son som går till sin förälder hela sitt liv och säger "vad ska jag göra nu" jämfört med en som har en plan som han vill förvekliga tillsammans med sin förälder för att få stöd och input.

Patrick hänvisade till ordspråksboken 16:9
"Människans hjärta tänker ut sin väg, men HERREN är den som styr hennes steg"
Vilket han menar betyder att vi tänker ut vad vi vill göra i livet baserat på hur Gud har skapat oss och sen hjälper Gud oss att vandra på den vägen. Han använde sina egna barn som exempel. En av hans söner har ADHD, alla runt omkring sa att de skulle ge honom medicin så att han kunde studera ordentligt (och bli som andra). Det gjorde de inte, däremot upptäckte de att han tyckte om att berätta historier så de uppmuntrade det, gav honom en kamera tog med honom manus-workshops och annat han ville göra. Idag är han drygt 20, har jobbat med Narnia, 10 000 BC, är den yngsta filmskaparen som har fått anslag från NZ statliga filmnånting. Dessutom har han skapat en dokumentär om ett förtryckt folkslag i Thailand som är statslösa och behandlas väldigt illa av myndigheterna. Den dokumentären fick han något Human Rights pris för. Och den hyperaktivitet som hans ADHD medför hjälper honom att fungera i en bransch med minst sagt långa intensiva arbetsdagar.

Ja vad ska man säga, än en gång ifrågasätter man allt man gjort hittils i sitt liv. Vad i min identitet har jag förringat för att istället nöta in fakta om Finland (som jag nu har glömt) för att prestera på ett test i mellanstadiet. Och hur ska jag hitta det igen och ge det utrymme. Hur skapar jag en framtid där jag kan lägga min tid på min passion, istället för att leva för helgen?

Här är Patricks hemsida där man kan lyssna på undervisning han har gett http://www.patrickdodson.net/Podcast/Podcast.html
där finns en som heter "Calling and confusion" och en som heter "Desires dreams and passions" jag har inte lyssnat på dem själv men de handlar antagligen om det jag har skrivit om.

Det här blev ett långt inlägg, men jag ville verkligen berätta om det här.
Ha en underbar dag i Svea rike
Puss