Som utlovat kommer del 2 av min resa till/med Gud här. (vill ni repetera första delen så finns den här http://fredrikblomberg.blogspot.com/2011/09/det-narmar-sig.html)
Del 1 slutade med en riktig cliffhanger (typ...) och jag är ledsen att jag har hållit er på nålar sedan dess, för jag antar att ni har väntat spänt på att få veta mer om mitt liv. Okej, för att ta vid där jag slutade så har jag trott på Gud sen jag var 14. Den tron/vetskapen hade dock väldigt lite påverkan på mitt liv. Jag insåg inte vad det innebär att tro på Gud. När jag säger det menar jag inte bara att jag trodde på Gud, men fortsatte synda (synda gör jag, och alla andra kristna, btw fortfarande). Jag menar snarare att jag trodde på Gud, men jag tog inte del av allt det goda som han hade för mig. Inte av Hans vägledning, inte av Hans frid, inte av Hans glädje, inte av Hans kärlek. Vilket så här i efterhand känns ganska korkat.
Vi hoppar några år framåt i historien, vi spolar förbi gymnasiet, lumpen, och gbg. Jag är hemma igen och vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Jag söker och kommer in på juristprogrammet. I samma veva får jag en lägenhet med 2 av min närmsta vänner. Jag blir delägare i ett foosballbord. Livet ser ganska bra ut med andra ord. Men själv känner jag ingen jätteglädje över det, det känns ganska otillfredsställande.
Någon vecka efter att jag kommit in på juristprogrammet träffar jag en av mina kompisar från konfirmationslägret. Hon har precis kommit hem från sin DTS, och hon berättar massa historier och saker hon sett och hört. Jag tänker för mig själv att det är ju det här jag vill göra, jag vill leva för Gud. När jag kommer hem på kvällen sätter jag mig i min säng för att säga till Gud att leva för honom. Jag hinner inte ens börja förrän jag känner samma starka närvaro som jag gjorde på konfirmationslägret. Sen dess försöker jag leva för Gud. Och det har gett mitt liv mening, jag vet att Gud har en plan för mig och den planen har evig mening, det tar inte slut vid döden. Min tro har gett mig frihet. Ja, att vara kristen är frihet, inte tvärtom. När man lever för något som står över världen kan man vara fri i världen.
Det är allt jag kommer på nu. Feel free att fråga om ni vill veta mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar