Det närmar sig

Ja, det närmar sig nu. Lite väl fort kanske. Det sticker till lite varje gång jag kommer på hur snart jag ska åka och hur länge och långt det är. Beror också på att jag inte har riktigt full koll på läget, det är mycket som behöver förberedas när man ska iväg så här. Vaccinering, skaffa försäkring, packa, betala, läkarbesök och annat ditt och datt ska hinnas med. Samtidigt som jag jobbar en del och ser till att lämna det snyggt nu när jag är borta.

Förra veckan lämnade jag mitt rum och lägenheten som jag bott i de tre senaste åren. Nu flyttade jag ju inte så långt, bor i brorsans lägenhet tre trappor upp. Men det behövdes ändå en hel del arbete.

Sen jag skrev förra gången har jag fyllt år. Då fick jag bland annat en kamera av mina kära föräldrar. Så nu finns det förhoppningar om att jag kommer lägga upp bilder också. Just nu har jag dock inte så mycket intressant att visa. De flesta av er vet hur det ser ut i Lund och längs med kanalen i Malmö.

Jag utlovade i första inlägget att berätta lite om hur det kommer sig att jag tror på Gud. Så jag tänkte ge er del 1 här. Det började med att jag åkte på konfirmationsläger när jag var 14. Jag är inte uppvuxen i ett kristet hem (vi firade ju jul och påsk, men that's about it) så man kan undra hur jag hamnade på ett frikyrkligt konfirmationsläger. Det kan jag tacka min kära storebror för. Jag härmade helt enkelt honom och åkte på samma läger som han varit på två år tidigare. Jag tänkte att det kunde vara kul att åka på läger (också märkligt med tanke på att jag är så hemmakär/har hemlängtan) och få presenter, det var mina ursprungliga mål med konfirmationen. När jag väl var på lägret så blev jag mer nyfiken. Jag tyckte om undervisningen och det som ledarna delade med oss. Jag började känna att om det var det här som var att vara kristen så vill jag också vara det. Jag började be för det tillsammans med en av ledarna, och jag började be själv. Jag bad Gud att han skulle visa sig och att skulle få en stark uppenbarelse eftersom jag skulle ha så lätt att förklara bort det i efterhand annars. En kväll när jag bad med ledaren upplevde jag en otroligt stark närvaro. Det kändes som en varm kraft som började i hjärtat och spred sig ut i kroppen, och efteråt bara en total lycka och känsla av helhet. Så från den dagen så trodde jag på Gud. Sen har vägen till den tro jag har idag inte varit spikrak, men mer om det i del två, som kommer en annan dag.

Vill bara passa på att skriva att om du är nyfiken på Gud så var inte rädd för att be till Honom. Han vill möta dig. Som Jesus säger i bergspredikan i Matteusevangeliet 7:7-11:

"Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta så ska dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? Om nu ren ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott år den som ber honom?"