Gott nytt år!

Gott nytt år alla!

Nu är jag i Nuwakot. Kom hit igår och checkade in på vårt hotell som helt klart är ett snäpp upp från Apple Pie Guest House i Katmandu. Framför allt ligger Nuwakot lägre än Katmandu om jag är rätt informerad. Det betyder att det är lite varmare här, så man behöver inte ha 5 lager, mössa och vantar på sig för att inte frysa inomhus. Just nu har jag bara tre lager (underställ, t-shirt och stickad tröja). Vi har elektricitet hela dygnet förutom när det blir elavbrott ibland, två ggr på två dagar än så länge. Internet är snabbare. Men framförallt har vi varmvatten. Det känns nästan för lyxigt för en outreach. Men det blir andra bullar när vi åker ut i en by om två veckor. Då är nog el för mycket att be om. Enligt rykten kommer vi att åka buss en timme och sen gå två timmar för att komma till byn. Där kommer vi vara två veckor.

Idag har vi varit i en kyrka, jag delade några ord och en tjej predikade, sen deltog och bad jag med en ungdomsgrupp och tjejerna gjorde detsamma i en kvinnogrupp. Ikväll kommer vi fira nyår litegrann. Vi äter middag som vanligt, sen kommer vi titta på en film (The princess bride/Bleka dödens minut), efter det kommer vi be in det nya året. Sen går vi nog och lägger oss tror jag.

Ha det bra där hemma

Btw, jag hörde att någon försökt kommentera men inte lyckats, jag har ändrat inställningarna nu, så det borde funka utan problem.

Cribs Outreach!

Hej alla!

Här är en video som jag spelade in på vårt hostel. Tyvärr kommer vi bara bo här en natt till, eller tyvärr och tyvärr, men videon är lite sen helt enkelt. Enjoy!

bilder!

Yey, här kommer lite bilder!

Tjejerna beundrar granen i lobbyn på vårt 5-stjärniga hotell i Korea. Rummen kostade 200 dollar natten. Thank you Korean Air 

I en bil på väg till ett barnhem. Chauffören frågade "Ok, is everyone sure about their salvation" innan han började köra. Trafiken är vansinnig här. 

Bönestund på vår takterass 

Takåsar i Katmandu, utsikten från taket 

På ett lunchställe. Maten kostade 50 rupees = knappt 5 kronor.

Megan och Ainsley på tempelplatsen, och antagligen den bästa bilden jag någonsin tagit

En inte helt smickrande bild på mig

Jag leker med några nepaleser, de fäster ihop gummiband till en liten "boll" som de trixar med.

Jag och Rinjin som lärde mig räkna

Kvällsmat på ett lite "dyrare ställe", Pizzorna kostade ungefär 40 kronor 

Kreativ lagning av bil, jag antar att det är för att hindra bagageluckan från att öppnas

Jag håller på att ladda upp en video från hostelet också, Internet är inte jättesnabbt här och kommer och går lite, så jag får se om jag lyckas.

Ha de bra där hemma

Team-presentation

Jag tänkte att det kan vara kul att veta vem det är jag är ute och reser med så här kommer en kort presentation


Anna Seeley, 26 år, Ledare
Från USA. Det här är andra outreachen hon leder. En väldigt bra ledare, det är otroligt skönt att bara kunna luta sig tillbaka och lita på att någon fixar runtomkringet. När vi var i Seoul och checkade in på vårt hotell frågade tjejen som checkade in oss om Anna var förälder för oss. Vad hon egentligen menade var om Anna var ansvarig och om hennes kreditkort svarade för oss alla om vi tog något ur minibaren. Detta ledde till att Anna numera kallas för Mama Seeley.



Joanna Anderson, 24 år
Från Kanada
Joanna är en av de mest positiva människorna jag har träffat. Har alltid nära till skratt. Otroligt viktigt med sådana människor i ett team. Speciellt när vi kommer leva under enklare förhållanden än vi gör nu när vi åker ut och bor i en by. Kallas ibland för chuckles, just eftersom hon skrattar så mycket.








Megan Grace, 24 år
Från USA
Megan har många talanger, en av dem är ett enormt minne. Hon kommer ihåg i princip allting som händer eller som hon hör eller läser. Tack vare det har hon massor av storys att dela med sig av vilket alltid är underhållande. Dessutom kan hon namedroppa minst lika bra som filip&fredrik-filip. Dessutom är hon väldigt bra på att sjunga vilket är väldigt bra eftersom vi leder en del lovsång när vi är och besöker kyrkor och barnhem. Har väldiga problem med att inte klappa alla herrelösa hundar som lever på gatorna här i Katmandu.


Katelyn Steinwand 22 år
Från Kanada.
Musikaliskt underbarn. Också begåvad med ett gummiansikte. Hennes ansikte är en outtömlig källa för grimaser och miner. Vill ni lyssna på hennes musik finns den här www.myspace.com/katelynsteinwand
Är förste gitarrspelare i vårt team. Vi köpte en gitarr när vi kom hit som är av det välkända märket "Fendar" (inte ett typo). På gitarren sitter också en klisterlapp med texten "Test, OK"


Ainsley Kensall, 18 år
Från Kanada
Minstingen i teamet. Bara 18 år ung. Kallas därför för Kiddo. Är tämligen fnittrig och allmänt virrig. Är fantastisk med barn. Kan väldigt många sånger med rörelser, vilket är användbart när vi är på barnhem. Nyser väldigt mycket, kan ha något att göra med att det är dammigt överallt.



Om ni är nyfikna  på att veta när vi har elektricitet här på vårt Guest House så finns det ett schema här.
http://www.myrepublica.com/portal/index.php?action=pages&page_id=8#
Vi är grupp 4

När vi åker till Nuwakot den 30e kommer vi ha elektricitet nästan hela dygnet, kanske bara en eller två timmar utan elektricitet. Mycket exciting. Angående Nuwakot kommer vi åka dit den 30e och stanna ungefär 40 dagar till 8 februari. Typ. När vi är där kommer vi ha väldigt mycket worship och bön, det är ganska mycket därför vi är där. Och jag tror att vi kommer jobba med att berätta om human trafficking. Att det finns överhuvudtaget, så att tjejer inte blir bortlurade så lätt. Många har ingen aning om att det finns en risk med att följa med en total främling som erbjuder jobb i Katmandu eller Indien. Två veckor av den tiden kommer vi åka ut till en by. Vad vi ska göra där har jag ingen riktig aning om.

Ha de bra där hemma

God Jul!

God Jul alla där hemma. Tänker mycket på er idag. Höll koll på klockan för att fundera på vad ni gjorde där hemma. "Nu är klockan 15, dags för Kalle". Nordamerikanerna var avundsjuka på vår Kalle-tradition, de vill också kolla på disney på julafton.

Sen mitt senaste inlägg har vi varit på besök hos några olika barnhem och delat ut julklappar som YWAM Nepal har köpt till dem. Det är lite tungt idag att vara borta, men i förrgår kväll när jag satt på ett barnhem, åt fantastisk mat och ett åtta-årigt nepalesiskt barn lärde mig att räkna till tio på nepali så kan jag säga att det nog inte finns någon plats på jorden där jag hellre varit.

Vi var också på besök hos ett kristet företag som består av ett gäng kvinnor som alla hade HIV, några av dem var offer för human trafficking. De tillverkar smycken och väskor som de säljer, de har en återförsäljare i USA. Så de är helt självförsörjande. Vi var där och Joanna delade lite tankar om Jesus och efteråt fick vi be för dem. Jag satt mest i bakgrunden och bad eftersom män och kvinnor är ganska avskiljda här.

I morse var vi på en liten gudstjänst. Lördagen är deras lediga dag och således dagen då de har gudstjänst. Kyrkan som vi var i bestod av ett rum i ett hus. Rummet var tomt förutom en matta att sitta på, en predikstol och dekorationer på väggarna. Idag på gudstjänsten var det cirka 15 nepaleser och vi 6. Så det var i princip fullsatt. Det var så underbart att få ha en gudsjänst med brödrar och systrar här i Nepal. Jag förstod när jag satt på den här gudstjänsten i det här lilla enkla rummet med människor som bad och sjöng "their heart out" till Jesus att det är så här kyrkan i världen växer.

Efter gudstjänsten fick vi te, som vanligt. Jag har druckit enorma mängder te här. Det här teet var antagligen det bästa teet jag har druckit. Det smakade faktiskt lite glögg, så det kändes som en liten extra gåva till mig.

Imorgon är vi lediga. Då blir det juldagsfirande. Vi ska gå ut och äta frukost tillsammans och på eftermiddagen  ska vi träffa några andra missionärer och fira, och ha secret santa och lite sådär.

Om ni undrar så mår jag fantastiskt, jag trivs verkligen här.
Be gärna för energi, för det är fortfarande mycket omställning och flängande fram och tillbaka.

God Jul igen!

Välkommen till Nepal

Nu är det slut med Sagan om Ringen-citat. I alla fall tills jag kommer tillbaka till NZ.

Tredje dagen i Nepal idag. Vår resa började väldigt tufft. Vi hade en layover i Seoul. Vi visste på förhand att Korean Air skulle ge oss någonstans att bo. När vi kom till Seoul bussade dom oss till vårt hotell, vilket visade sig vara The Hyatt. Middagsbuffé, jag hade eget dubbelrum och frukostbuffén var inte så dålig den heller. De gjorde scrambled eggs medan man väntade. Inte illa alls.

Dagen efter kom vi fram till Nepal, på grund av att en politiker blivit mördad någon dag innan var alla vägar i hela staden stängda så vi fick hänga på flygplatsen i någon timme innan vi kunde lämna och bli körda till vårt Hostel.

Jag delar rum med en amerikan som jobbar med vår kontakt Glenda. Vi delar på ett c:a 8 kvadratmeter stort rum. Jag är faktiskt väldigt tacksam för det. Är skönt att ha en kille att hänga med när man är ensam kille i teamet.

Igår gick vi runt på stan och skaffade lite saker vi behöver. Tjejerna köpte nepalesiska kläder som de måste ha. Jag behöver inte det så jag och Eli (amerikanen) köpte mat och julklappar till barnhem vi ska besöka nu dagarna före jul.

Igår kväll var vi hemma hos Glenda, hon bjöd på mat och vi slog in julklappar och bakade kakor.

Om ni undrar om vädret här så är det kallt på nätterna med hyfsat varmt på dagarna i solen. Det blir mörkt vid fem ungefär och då blir det rejält mörkt för det är ont om belysning. Det är elbrist här, så stadsdelarna har el vid olika tidpunkter. Vi har el drygt halva dygnet. Varmvatten har vi inte, så nästa varma dusch blir nog i slutet på vår outreach då vi har en debrief-vecka. Om cirka två månader.

Jag tycker inte det är så jobbigt med omställningen, men jag funderar mycket på om jag skulle kunna hantera att leva så här en längre tid. Om jag skulle klara av att göra det här på heltid. Jaja, det är bara tredje dagen, det kommer antagligen bli lättare och lättare, även om jag antagligen kommer sakna västerländsk komfort mer och mer. Dessutom har jag det betydligt bättre än många som bor runt omkring vårt hostel. Om jag tittar ut från fönstret ser jag familjer som bor i små skjul, så det gör en mer ödmjuk.

Ha det underbart!

Film!

Vår officiella skolfilm är klar!

Här är den

http://www.youtube.com/watch?v=-ReATPJtbks&feature=youtu.be

Here at last, on the shores of the sea, comes the end of our Fellowship. I will not say 'do not weep' for not all tears are an evil

Då var det dags. Klockan är 11 på kvällen här, om fyra och en halv timme lämnar vi basen. Sen är det bara vårt team i tre månader. När vi kommer tillbaka kommer Backpacker-skolan redan ha haft sin avslutning. Så det är bara vi i Justice som kommer vara här. Det är en märklig känsla att säga farväl till människor som har varit en stor del av ens liv under den här perioden, men som man kanske aldrig mer kommer träffa. På den här sidan döden i alla fall. Vi kommer ha en 'amazing' reunion in heaven', som en av tjejerna på skolan uttryckte det.

Så jag tänkte ta det här sista inlägget från NZ och försöka förklara vad det är jag ska göra i Nepal egentligen. Många har frågat och jag har nog varit lite vag i min beskrivning. Jag skrev i det första inlägget att jag ska ut och dela med mig av Guds kärlek. Vad innebär det? Rent praktiskt vet jag fortfarande inte exakt vad vi kommer göra, men det kommer vara fokuserat på kvinnor i risk för prostitution och med kvinnor som kommit ur prostitution om jag har förstått det rätt.

Varför?

Bra fråga, jag är glad att du ställde den. Den stora anledningen är att det är vad Gud vill att vi ska göra. Redan i 1 mosebok 12:2 säger Gud det till Abraham (då Abram) "Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse". Vi blir alltså välsignade för att vi ska välsigna andra. Jesus bekräftar det i Matteusevangeliet 28:19 "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar".

Stämmer inte det ganska bra överens med hur vi känner, ganska ofta till och med. "varför har jag så mycket när andra har så lite"? Så känner jag i alla fall och nu vill jag dela med mig av det jag har fått från Gud. Kärlek framför allt. Och vi (kyrkan, alla troende) är Jesu kropp nu när Jesus är i Himlen hos Fadern. Så vi ska göra det som Jesus gjorde när han gick på jorden med oss. Alltså ta hand om fattiga, föräldralösa, prostituerade, blinda, lama, sjuka och alla andra.

Så det är det vi ska göra.

Försöker ni göra dem kristna?

Det är helt klart vår längtan. Om du tvingar mig att svara ja, eller nej så säger jag ja. Men jag vet att det är inte upp till mig om någon blir  kristen eller inte. Vad jag kan göra är att dela med mig av det jag vet om Jesus. Jag åker inte ut för att slå folk i huvudet med en bibel (eller kapa av dem huvudet med ett svärd). Jag vill sprida Jesus genom att göra det Jesus gjorde. I slutändan är det upp till var och en om man vill säga ja till Jesus. Och det är bara Gud som kan ge dem valet. Inte jag. Därför svävar jag lite på svaret.

Varför? Kan du inte lämna folk i fred med deras tro?

För att det hade varit extremt själviskt. Om man tror det jag tror, att Jesus har kommit för att dö för oss, för att ge oss evigt liv, så är det inte så schysst att hålla det för sig själv. Som Johannes skriver om Jesus "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv" (Johannesevangeliet 3:16). Det hade varit ganska själviskt att inte dela med sig av det. Och som Jesus säger i Johannesevangeliet 14:6 "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Sonen". Jag kan inte lämna dem i fred med deras tro för jag tror att det bara finns en sanning, inte flera (vilket enligt mig hade varit lite märkligt), och den sanningen är Jesus.

Så det är det jag ska göra.

Kommer skriva så snart jag kan.
Ha det bra, och God Jul om jag inte har fått tag på internet innan julafton.

Bilder

Som utlovat kommer här bilder från vår helgutfärd till västkusten. Jag har slängt in lite bilder från allmänt bashäng för att visa hur gött vi har det här.

Didi sitter på en veranda och chillaxar 

Kyle på "field of dreams" 

Väldigt idylliskt, det är en ganska prblemfri tillvaro här 

Grant och Ben läser 

Två rep som är upphängda i ett träd 

Jag gör en framåtvolt

Västkusten 

Den lille haveman 

Rachel blickar ut över havet 

Fråga inte 

 Vi plockade upp två liftare på vägen tillbaka, de hade en fusktumme

På väg till väskusten faktiskt. Snöklädda berg bara två timmar från alla de andra bilderna 

 Jag och Katie fascineras av att horisonten verkar luta...

Vattnet hade borrat sig igenom en av kalkstensklipporna och bildat en liten insjö 

 Jag och Jeff

 Regnskogen

 Jake och Kyle badar i regnskogen

 Devin, Kent och jag på bron, innan jag slog huvudet

 Martin skadade sig också på bron, efter jag hade sprungit

 Här äter vi kvällsmat

Lek, där man slappnar av ansiktet och skakar huvudet och någon tar en bild. Mitt bidrag.

And all will turn, To silver glass, A light on the water, Grey ships pass, Into the West

Into the west, låten från Konungens återkomst.

Oj, nu är det långt mellan inläggen. Vet inte om jag har någon bra ursäkt. Vi kan kalla det förberedelser för nästa del i min resa. I Nepal kommer jag nog inte ha särskilt bra tillgång till internet så då blir det kanske ännu glesare.

I helgen gjorde vi en utflykt till västkusten. Nästan alla på basen åkte över bergen till västkusten där vi bodde på hostel och njöt av naturen. Jag kan nu ganska säkert säga att NZ är världens vackraste land. Det tog oss 3,5 timmar att köra från vårt farmlandskap på ostkusten, på vingliga vägar ta oss genom bergsmassivet här på sydön, köra längs med västkusten och till slut komma fram till en regnskog. Löjligt vacker. Vi vandrade längs med en flod i regnskogen (ja, det är en riktig regnskog), det kändes som att vi hade svängt fel någonstans och hamnat i sydamerika helt plötsligt. Nu har jag inte varit i sydamerika, men det kändes så.

I regnskogen fanns det också en hängbro. Där försökte vi springa medan någon gungade bron så det gick "vågor" på den. Det gick sådär för mig. Jag missbedömde bron lite och gjorde en riktigt snygg vurpa som slutade med att en av mina tänder blev lite mindre. Pyttelite mindre (du behöver inte vara orolig mamma). Det bästa med den vurpan är att den finns på film! Här är den.

Tadaa!

Sista veckan nu innan outreach, är riktigt laddad. Sista veckan har vi lektioner som vanligt och eftermiddagarna går åt till att packa och tvätta och andra förberedelser. Och så många tårfyllda avsked antagligen.

Återkommer snart med fler bilder från helgen.

Ha de bra!
Peacerich Flowermountain

"-I wish the ring had never come to me... I wish none of this had happened" "-So do all who live to see such times but that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given to us"

Frodo och Gandalf har ett samtal i Moria. Frodo är uppgiven och känner tyngden av sin uppgift.

Lite så kände jag mig häromdagen. I tisdags närmare bestämt. På måndagen hade vi fått reda på mer om vad vi ska göra när vi kommer till Nepal. Bland annat kommer vi att åka ut i en by ute på landsbygden och bo där i två veckor. Då blir det till att sova på jordgolv och laga mat över öppen eld. Antagligen.

Samma kväll tittade vi i team Nepal på en dokumentär om trafficking från Nepals byar. (finns på youtube för er som vill se den: http://www.youtube.com/watch?v=T3S2DbCsrqI&feature=results_main&playnext=1&list=PLB103D5758ED91A50).

Informationen och dokumentären, som var ganska tung i sig, gjorde att outreachen plötsligt kändes mer verklig. Jag ställde om från lektions-mode till outreach-mode, en inte helt lätt omställning. Jag började tveka på om jag verkligen har något att komma med, om jag vet tillräckligt om Gud för att dela med mig av det.

På tisdagen började vi dagen med intercession (=bön för någon annan/annat), vi tittade på en liten del av dokumentären tillsammans med resten av klassen och sen bad vi för Nepal och för oss som ska till Nepal. Så jag fick mycket bönesupport från klassen. Senare den dagen hade vi small group och jag fick möjlighet att prata om det och få mer stöd och bön. På kvällen var vi ett gäng som samlades i klassrummet och sjöng lovsång (jag älskar att leva här) och då visade Gud något fantastiskt för mig. Sedan jag blev kristen har jag varit övertygad om att Gud har skapat mig. Och det är vad bibeln säger också.

"HERRENS ord kom till mig. Han sade: 'Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag. Jag satte dig till en profet för folken.'"
- Jeremia 1:4-5 (läs gärna fortsättningen på det stycket, väldigt bra)


Poängen med versen i det här sammanhanget är att Gud formade Jeremia i moderlivet, jag vill inte på något sätt hävda att Gud har satt mig till profet för folken.


"Du har skapat mina njurar,
du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad.
Ja, udnerbara är dina verk,
min själ vet det så väl"
- Psalm 139:13-1


Vad Gud visade/sa till mig var att Han inte bara valde att skapa mig på ett visst sätt, han valde också att skapa mig för en viss tid, den här tiden. Och Han visste vilka orättvisor den här världen skulle innehålla, och han rustade mig för att möta dem. Helt klart en underbar vetskap att ha i ryggen inför outreachen.

Nu gick jag igång lite på bibelverser, vill dela med mig av en till på tema "jobbiga saker blir mindre jobbiga med Gud"

"Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, vaken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre"
- Romarbrevet 8:35-39


Hoppas det här made some sense.

Ha en bra dag i Sverige och tack för kommentarerna på videon, alltid kul att höra från er där hemma.
Fredrik

Always follow your nose

Hej alla!

(Ja, jag återanvänder den rubriken eftersom ni får följa mig och min näsa och eftersom jag är trött och vill lägga mig)

Jag tänkte att ni ville se hur det ser ut här, mer än bilderna jag postade för en dryg månad sedan. Så jag spelade in en film. Så luta er tillbaka och följ med till en förtrollad värld. En värld där 1 december är sommarens första dag samtidigt som julen närmar sig. En värld där man får lunch serverad på tvåtimmarslunchpausen varje dag. En värld där folk spelar instrument överallt man går.

Huvudperson i filmen är mitt mäktiga skägg, det har varit no shave-november här. Och jag har tänkt att bara låta det växa. När tjejerna i mitt team säger att det är nog ska jag ta bort det.

Några saker kan förtydligas. Jag har upptäckt att Tintin inte är känd utanför Europa vilket jag tyckte var märkligt. Jag har promotat Tintin här de senaste veckorna, så nu kallas jag för Tintin.

Ni kan också lägga märke till hur jag säger "dammsuger", det är ganska intressant.

Och se till att njuta riktigt ordentligt av alla bra bilder rakt upp i min näsa som ni får ta del av.

Ha de gött

Nationalsång

Nya Zeeland har lätt en av världens bästa nationalsånger. Här är den:

Outreach

Hej alla!

Vi har haft en busy vecka här så jag har inte riktigt haft tid och ork att uppdatera här. Sorry.

Här kommer ett kort, men intressant inlägg. Jag vet inte riktigt hur många som redan vet detta, men det är nog nyhet för många. Jag åker till Nepal på min outreach. Allting är fortfarande lite luddigt, men vi kommer jobba med en kontakt som har varit på den här basen tidigare. Hon är i Nepal och driver ett safehouse för kvinnor i prostitution. Så det kommer bli utmanande och väldigt intressant. Vi vet inte riktigt var vi kommer bo, men som det ser ut nu så kommer vi hyra en lägenhet i Katmandu.

Jag har ett fantastiskt team, det som är lite tråkigt är att jag är den enda killen i teamet. Det skulle varit en till, en ledare, men han blev tvungen att åka hem pga personliga skäl. Så nu är jag ensam kille med fem tjejer. Fantastiska tjejer, men det hade inte skadat att ha en kille till. Är lite orolig att jag ska bli lite utanför. Jag vet inte riktigt hur det funkar i Nepal, men ledarna säger att det är vanligt att killarna får vara beskyddare för tjejerna i många kulturer. Så det blir också en utmaning, att mantla den rollen för fem andra. Det kanske låter lite märkligt och helt klart osvenskt, men så ska vi ju inte heller åka till Sverige.

Här har vi team Nepal. Överst från vänster, Joanna (Kanada) Anna (ledare från USA), Jag i mitten. Nedre raden från vänster (jag går i ordning efter huvud) Ainsley (Kanada) Katelyn (Kanada) och Megan (USA)

Nu insåg jag också att jag är ensam icke-nordamerikan. Jaja, det blir la bra.

Gonatt!

Oh, you can search - up and down, As many lands as can be found, But you'll never find a beer so brown, As the one we drink in our home town...

...You can keep your fancy ales
You can drink them by the flagon
But the only brew, for the brave and true,
Comes from the Green Dragon!

Merry och Pippin efter slaget vid Helm's Deep

DET HÄR INLÄGGET SER LITE CRAZY UT, NÅGONTING BLEV KONSTIGT NÄR JAG SKREV OCH JAG ORKAR INTE FIXA DET.

Vi hade lite samma känsla av att ha genomfört något när vi kom till den sydafrikanska festen. Vi hade genomfört Faith Weekend, nu var det bara målgången kvar. Vi 

skulle ha kul under festen, sova en natt till på golvet och dagen efter skulle 

våra nyfunna vänner köra oss tillbaka till basen. Vi fick avsluta vår helg med en 

fest, inte illa alls.

För att specificera vad en sydafrikansk fest är så var det mest medelålders 

människor där och en del familjer och några unga. I sydafrika finns ganska många 

olika kulturer, detta var en fest för Afrikans, vilket är arvingar till 

holländarna som var de första europeerna att ockupera landet.

Vi träffade en del intressanta människor där. En kille hette Leon och hade 

flyttat hit för ett par månader sedan eftersom Gud hade sagt till honom att göra 

det. Han visste inte varför, men han visste att det var det han skulle göra. I 

Sydafrika hade han varit biker-missionär och försökt nå ut till motorcykelgäng. 

Och då pratar vi inte om folk som gillar motorcyklar och träffas i Eslöv fina 

tisdagskvällar Maj-September. Det är snarare HA och Bandidos, fast i ett korrupt 

land där polisen frågar om man kan komma och hämta dem om man ringer och berättar att man har haft inbrott (en anekdot Nandi delade). Han hängde alltså på barer 

med några av sydafrikas värsta biker-knuttar och pratade med dem om Jesus. Han 

hade blivit knivstucken 3 ggr pga av det. Och förlåtit det, inte polisanmält. 

Leon, missionärs-knutte

En annan kille vi träffade, Paul, var bodybuilder. Extremt vänlig kille. Han gick varvet runt och hälsade på alla (cirka 100 pers), vi var några av de första han 

hälsade på och vi pratade lite om vad vi gjorde. När han var klar kom han 

tillbaka och sa "you are by far the most interesting people here" och satte sig 

hos oss. Sen frågade han om han fick bjuda på vin. Det fick vi tacka nä till 

eftersom det är alkohol-förbud på skolan (om vi har nattvard har vi det med saft).Då frågade han om vi ville ha ginger-beer, en typ av läsk (därav rubriken). Det 

ville vi såklart. Då plockade han upp sina bilnycklar från bordet och gick iväg 

och kom tillbaka en kvart senare. Han hade kört till närmsta affär och handlat åt oss. Såna saker gör en verkligen glad.

Paul, bodybuilder och ginger beer-köpare 

The most interesting people in the place

Så vi dansade och pratade med folk hela kvällen och hjälpte till att ställa i 

ordning efteråt.

 Så här glad blir man av Ginger beer

Jag äter en form av torkat kött, ganska segt

En sydafrikansk delikatess, friterad sockerröra/sirap "Koeksisters" 

Så här hade inte alla det på faith weekend

Dagen efter kom Paul till Arne och Nandi och de tog oss till stranden och bjöd på glass. Ännu en naturupplevelse. När vi kom tillbaka till huset blev vi bjudna på 

lammstek fylld med bacon och olika kryddor. Våra sydafrikanska vänner hade ännu 

inget köksbord så vi satt på golvet och åt. Helt klart gott. Efter det tog vi 

farväl och Arne och Paul körde oss till basen.

Didi plockar snäckor på stranden

vi och våra värdar

Lammstek på golvet

Det var fantastiskt fint att komma tillbaka, vi var ganska sena tillbaka och de 

som redan var tillbaka på basen strömmade ut och kramade oss och hälsade oss 

välkomna tillbaka och frågade hur vi hade haft det. Det låter lite hollywood, men bättre mottagande kan jag inte tänka mig. På kvällen samlades vi och berättade 

våra historier. Folk har helt klart varit med om mycket. Kanske ploppar in lite 

olika korta berättelser efter hand.

Ha det fantastiskt.

Har hört att det är kallt och mörkt i Sverige.

Extrainsatt inlägg

Vill bara helt kort berätta om vad vi gjorde igår (lördag).

Vi åkte till en av inspelningsplatserna för Narnia. Närmare bestämt där det stora slaget i slutet på första filmen spelades in. Sjuka miljöer. Stora kalkstenar på en enorm grässlätt. Enligt internet spelades scener till sagan om ringen också in här, men jag vet inte exakt vilka det skulle vara. Påminner en del om Rohan.

 Stenarna funkade bra att klättra på om man var på det humöret

 Jag (och Grant, men mest jag)

Mer av mig, balanserande på en naturlig bro 

 Så här såg det ut på håll. Kyle, Didi och Siimo

 Didi dinglar med benen

Ja, så här kan man också ha det 

 Jag och Kyle, lägg märke till att jag står över ett hål i berget

The Fellowship of the Ring... 

Ännu mer av mig, men det är ju därför ni läser här så...

Efter castle hill åkte vi till cave stream som är en grotta/tunnel genom kalkstenen som har blivit urgröpt av en bäck/flod. Nu kan man gå genom strömmen från ena sidan till andra. Uppgifterna går isär lite om hur lång tunneln är, men skyltarna på plats sa 530 meter. Vilket tar ungefär 45 minuter att gå när man går motsröms med bara sin pannlampa som ljuskälla och dessutom vill klättra fram istället för att gå på vissa partier. Jag har inte så många bilder därifrån men här finns några http://www.castlehill.net.nz/castlehill/cavestream/cavestream.php

Smältvattnen = svinkallt

Andrytmen var sådär...

Charmig bild på mig i grottan

Ja, så här såg det ut. Didi, Cora, Kyle och Grant

Ha det underbart