Långt bort

Som min kära mamma skrev i sin kommentar till förra inlägget så är det ganska långt till Nya Zeeland. Jordens omkrets är c:a 4000 mil. Nya Zeeland är så långt bort man kan komma utan att lämna jorden minus ungefär 100 mil (om någon befinner sig i Portugal kan vi göra en earth sandwich). Jag ska alltså 1900 mil bort. Det är ganska långt för någon som är så hemmakär som jag är (låter bättre och mognare än hemlängtan).

Fram tills att jag fick reda på att jag hade blivit antagen till dts:en gick jag bara och hoppades och såg fram emot att få komma iväg. När jag väl blev antagen blev allting plötsligt på riktigt. Jag började inse hur många jag lämnar här hemma och hur mycket man lämnar här hemma. NZ är ju ganska långt bort, men fortfarande ganska likt Sverige. De tre månaderna som kommer vara någon annanstans lär däremot vara i ett land som skiljer sig en hel del från Sverige. Jag har börjat förstå att det inte bara kommer vara roligt och lätt hela tiden. Det kommer stundtals vara väldigt tufft, och det är inget jag egentligen kan förbereda mig på.

Däremot så kan jag på ett sätt se fram emot de perioderna, för det är när jag är som svagast som jag förstår hur beroende jag är av Gud och det är då jag kommer till Honom helhjärtat. Jag tror det blir lättare att få perspektiv på de saker jag har min trygghet i här hemma. Hur mycket av mitt liv jag hänger upp på dem och hur förgängliga de är. Allting som jag har här hemma, från familj och vänner till foosballspel och diskmaskin, kan jag förlora på många olika sätt. Men Gud är för evigt. Hur mycket skit och tuffa tider man än får gå igenom så kan man alltid luta sig mot Honom. En av anledningarna till varför det är gött att ha Gud i sitt liv.

Det kommer kanske inte vara lätt, men det kommer vara fantastiskt.

Jesus pratar om det här i Lukas 6:46-49
"Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."


Gonatt

Första inlägget

Nä, jag kom inte på någon bättre rubrik. Den är i alla fall sann.

För att hänga med i den här bloggen måste man ha med sig vissa grundläggande fakta. Det första är att jag är kristen. Vilket helt enkelt betyder att jag tror på Gud. I mångas ögon är det högst egendomligt, speciellt i Sverige där bara 17% säger att religion spelar en stor roll i deras liv. Näst lägst i hela världen. På många andra håll däremot är det snarare motsatsen som är egendomlig. Anywho, jag tror alltså på Gud, och inte vilken Gud som helst utan på den kristna kärleksfulla, förlåtande, personliga och goda Guden. Hur kommer det sig, kan man undra. Det tänkte jag spara till ett senare inlägg.

I skydd bakom min skärm tänkte jag vara lite mer frispråkig än jag normalt är. Dela med mig mer av mina tankar och min uppfattning om världen. En del kommer låta ganska crazy om man inte delar min tro, men jag vill ta tillfället i akt att säga att jag inte är crazy. Jag är precis samma person som i verkligheten, de tankar och funderingar jag kommer skriva här visar bara vad det är som gör mig till den jag är. Feel free att fråga om ni undrar något, jag är inte blyg för det, tycker bara det är intressant och viktigt att fundera över hur jag ser på saker.

Fakta nummer två som man behöver ha lite koll på är att jag ska göra en Discipleship Training School (dts), en lärjungaskola. En dts är en sex månader lång utbildning som är uppdelad i två perioder (3+3 månader), en period där man får lära sig mer om Gud och som ger stora möjligheter att växa i tro, och sen en period där man åker ut i världen och missionerar, vilket kortfattat betyder att man delar med sig av Guds kärlek till andra människor genom att tjäna dem. Exakt hur och var vet jag inte förrän om ett par månader. Den första perioden vet jag dock att jag kommer spendera i Oxford på Nya Zeeland (se länk till basen i marginalen). Skolan hålls av en organisation som heter Youth With A Mission (YWAM).

Jag blev antagen till skolan förr veckan så nu har jag ett par månaders jobb och förberedelse framför mig. Tänkte att det för en begränsad skara människor (släkt) finns ett intresse för att veta hur allting fortskrider.

Sådär, det var bakgrunden.

Allt för denna gången,
Ha de gött